SCHAKTET

Premiär: 19 september 2015
Målgrupp: vuxna

Tre turister kommer till Dresden och försöker förstå vilka spår Andra världskriget har satt i den tyska folksjälen. Varför har man byggt upp en sönderbombad stad till en exakt kopia av vad den en gång var? Och varför klampar unga män åter runt och skriker på gatorna?

Turisterna börjar iscensätta historier runt den fiktive karaktären Gerhard. Hur Gerhards politiska intresse väcks i barndomshemmet uppe på berget, fördjupas i våldsamma demonstrationer och tar honom ut i världen, till Las Vegas. Leken påverkar dem allt mer och till slut framstår tanken på en nazipark som en riktigt bra idé.

I Schaktet skjuter dramatikern Christian Lollike skarpt mot historielöshet och nynazism. med brutal och absurd humor gläntar vi på porten till våra egna mörka rum och försöker förstå vad en nationalhistoria, eller bristen på en sådan, betyder för ett folk.

Av Christian Lollike
Regi och översättning Anna Sjövall
Dramaturg Kristina Ros
Scenografi Råger Johansson
Kostym Karin Dahlström
Ljus Johan Rödström
Tekniker Ann Gegerfelt
Med Hans Brorson, Helen Hansson och Emilie Sahlén (Praktikant från Malmö Teaterhögskola)

Recension i Göteborgs Posten

Schaktet på Masthuggsteatern är svettig, förfärande och mycket underhållande, tycker Tomas Forser.

Tala om tajming! När Masthuggsteatern nu gör den danske dramatikern Christian Lollike pjäs Schaktet ställer man sig mitt på samtidsscenen. Platsen är Dresden, symbolen för det totala kriget och dess slutliga lösning i "närområdet". Dresden då och Syrien nu.

Här får publiken rakt i ansiktet de rasifierade frågorna om främlingar och om vilka öden vi skall dela och om vi skall öppna våra gränser.

Det är om den stora förträngningen som Schaktet handlar. Att inte titta bakåt i tiden, att inte öppna de inre dörrarna men gå som turister över bränd jord och i förbigående notera guideböckernas abstrakta dödstal.

Det är en tung pjäs som faller över oss i Anna Sjövalls paradoxalt lätta iscensättning på Masthuggsteatern. Tre något kolonialt kostymerade personer på turistresa ramlar ner i historiens laddade schakt. Tiden fördriver de med rollspel som dramatiserar tråkigheten och fantiserar fram en karaktär Gerhard som ställs inför samtidens konvulsioner och leker livsfara, utsatthet och dumdrömmar.

På en timme och en kvart strippar Hans Brorson, Helen Hansson, och Emilie Sahlén sina turistjag och gör det förbjudna närvarande i groteskt komiska turer som för dem in på mentalt laddade områden. Där ger de fri lejd åt samtida fobier om judar, araber, svarta o.s.v.

Det är underligt befriande att sitta och följa denna makabra dans med ett leende. Det jag ser är litet som ett slags politiskt Pang i bygget. Svettigt, förfärande och mycket underhållande.

Man ser sällan en sådan fullträff i pjäs, spel och samtida relevans. Vad Brorson och Hansson kan vet vi som följt dem. Men att en praktikant från Teaterhögskolan i Malmö, Emilie Sahlén, så självklart tar plats i detta upplysta mörkrum visar också det föreställningens klass.

Än en gång är Masthuggsteatern omistlig.

TOMAS FORSER